I used to be such a good swimmer.
Hopplöshet är den värsta känslan. hopplös framtid. hopplöst nu. hopplös kurs. eller ja. just nu kanske jag borde efterlysa det förrymda positiva tänkandet. inatt kunde jag absolut inte sova. det var hemskt. jag som aldrig drömmer mardrömmar. i varje fall inga mardrömmar som gör att jag ligger vaken hela natten och är livrädd. + att jag gått och ältat den hela dagen. väldigt blodigt osv. jag gick och la mig alldeles för sent idag. och sov en timme. så nu kommer jag väl säkerligen sova "oroligt" igen. haha. så jag går omkring som en zombie och gör absolut ingenting imorgon med. men förhoppningsvis rycker jag upp mig. minimalism håller vi på med förtillfället. fast idag har jag mest bara gått omkring till alla och frågat. "hej hur går det" och dom svarar "sådär". sen var det ett litet barn där idag. ladja, samiras dotter. som fattade intresse för mig. "heeeej, vad heter du? vad heter din mamma? vad heter din pappa? vad heter din syster? har du några djur? vad heter dom? hur gammal är du?" jag ska aldrig skaffa barn. jag går inte ihop med dem. även fast dom kanske gillar mig, betyder det inte att jag gillar dem. haha.
men skitsamma. nångång kanske jag blir sugen på ett drygt barn. vem vet?
hoho, gud så ointressant jag känner mig. ouppskattad. det värsta är att det värker i skallen och saftas i munnen för att jag ska säga det till någon, min saftiga hemlighet alltså. haha aldrig. det går inte... pinsamt. för detta är nog bara en biverkning av min hopplöshet. + att det är försent.
men skitsamma. nångång kanske jag blir sugen på ett drygt barn. vem vet?
hoho, gud så ointressant jag känner mig. ouppskattad. det värsta är att det värker i skallen och saftas i munnen för att jag ska säga det till någon, min saftiga hemlighet alltså. haha aldrig. det går inte... pinsamt. för detta är nog bara en biverkning av min hopplöshet. + att det är försent.
Kommentarer
Trackback