Jag skolkar från livet.

faller tillbaka till det förflutna och inser att det inte ens är värt det.
skulle ändå bara vara förfärligt och destruktivt.
för dessa nya nyheter är egentligen förträffliga.
fast det är ju äckligt hur snabbt det kan gå.
stopp. varning för slirig vägbana. jag tror jag tar en omväg.

ringer ett samtal för att berätta att tankarna föll på dig för ett ögonblick sedan
när vi bakade pepparkakor och allt var misär men jag missade det.



tillverka pepparkakor och julklappar på egenhand och lägg inte ut ett onödigt öre.
det är det som är livet.  vänner, insikt och tillfällig tröst.
väntan på framtiden och hur den skall te sig.
ta vara på nuet och skit i allt som är tråkigt.

/ I loved you first.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback